Mer om raster

Bilden i artikeln om färgblandning är idealiserad, förstås. I praktiken blir de tryckta färgprickarna mer eller mindre suddiga. Flyter ihop till ett mindre distinkt mönster. Detta illustreras i följande figur:

Dessutom, när man betraktar rastret på avstånd, så att prickarna är mycket små, kommer de inte att avbildas helt skarpt på näthinnan - bland annat till följd av diffraktion vid pupillöppningen - vilket leder till en oskärpa som innebär optisk blandning av de enskilda färgelementen. På tillräckligt stort avstånd flyter alla färgfälten i mönstret ihop till en enhetlig färg, som nedert till höger i bilden.

Av det på nära håll brokiga blir på långt håll bara en intetsägande beige färg!

Problemet är att denna ljusbruna färg kan tillblandas optisk på oändligt många olika sätt. Systemet är vad man kallar överbestämt - de behövs ju inte nio primärfärger för att blanda till en given färg, utan räcker med tre. (Under förutsättning att den givna färgen ligger inom den triangel av möjliga kombinationer som uppspänns av de tre primärfärgerna.)

Vill man alltså "översätta" en i RGB-systemet entydigt given färg till en tryckt färg på pappret finns otaliga varianter att välja mellan och den speciella tekniska utrustningen avgör vilken som valts.